“Varför skall det vara så krångligt att få köra gokart på lite skoj?”. Den frågan inledde en diskussion om att vara hobbyåkare, köra lite på klubbens träningskvällar och njuta av livet som gokartförare.
Den nyblivne kartingentusiasten har köpt en beg. kart för 8.000 kr och är förskräckt över alla de extra krav som sköljs över honom innan han får komma ut och lufta sitt nyförvärv. Han måste köpa nya däck för några tusen, en Unilog-enhet för 1500 kr och en del andra tillägg för ytterligare någon 1000-lapp. Förutom licens, träningskort, hjälm, overall, skor, verktyg, m.m. De ursprungliga 8000 kr har minst fördubblats, ev 3-dubblats innan han får köra ett enda varv på banan.
Jag förstår hans frustration. Varför kan han inte få testa sin kart och köra slut på sina gamla däck och varför skall han köpa en Unilog för att kolla ingreppsvarv på kopplingen?
Varför skall vi ha samma regler under träning för en hobbyåkare som för en deltagare i internationella mästerskapstävlingar? Finns det en vettig förklaring.

Denne hobbyåkare, om han bemöts positivt och ges ett gott mottagande, rekommenderar karting till alla sina kompisar. En ny hobbyåkare kan dra med sig 3-4 andra hobbyåkare. Någon av dessa kanske tar steget vidare till att vara med på tävlingar och framför allt så finns oxå möjligheten att dessa nya entusiaster blir funktionärer på våra tävlingar.

Våra regler skrämmer bort nya utövare av karting, vi håller på att ta död på sporten.
Helt i onödan.